Har precis tittat på säsongspremiären av project runway, en serie där designers varje vecka skapar nya plagg som sedan blir bedömda. Jag blir helt lyrisk av att se deras glöd i ögonen, en glöd som berättar vilken passion de har för att skapa olika kreationer. Lyrisk och lite avundsjuk. Designer är ett typiskt yrke som är extremt svårt att slå igenom som, och det är inte många som lyckas. De som lyckas nuförtiden är oftast de som är kända för något annat som halkar in på ett bananskal genom sina kontakter i kändisvärlden. Precis som det är svårt att slå igenom som designer, är det svårt att slå igenom om man vill bli till exempel författare, journalist, konstnär, musiker, dansare och så vidare. Yrken som i princip baseras på personliga intressen, passioner som gör att man inte kan tänka sig att göra något annat med sitt liv.

Men även om man inte kan tänka sig att göra något annat, måste de flesta faktiskt göra det för att överhuvudtaget kunna leva rent ekonomiskt sätt. Och då får man helt enkelt nöja sig med andra jobb. Man får nöja sig med att jobba på ICA, som städerska, telefonförsäljare, servitris eller liknande. Vilket är yrken som jag absolut inte nedvärderar, verkligen inte. Men jag har hemskt svårt att tro att någon drömde om att bli telefonförsäljare när dom var fem år och deras morfar frågade vad de ville bli i framtiden. Jag har svårt för att tro att alla små barn skrev i sina vänner-böcker under yrke att de ville bli städerskor eller att de ville jobba på ICA när de blev stora.

Kanske är det jag som är naiv och uppvuxen i en bortskämd generation som tycker att vi har rätten att jobba med vad vi än vill. Givetvis hade det inte funkat om alla hade tänkt precis bara på sig själva, då hade vi inte haft några äldreboenden eller någon sjukvård. Men på något sätt lever vi lite i fel system. Det ska inte vara svårt att bli det man vill bli, just det ska ju vara det enklaste som finns. När vi har så lite tid som vi har här på jorden borde vi ägna den tiden åt något som vi verkligen älskar. Som sagt, kanske är jag naiv. Men säg inte att jag inte vet hur världen fungerar, för det har jag lärt mig. Jag tycker bara inte att det fungerar så som det borde göra.