Sådärja. Äntligen hemma. Att komma innanför dörren och känna den där välbekanta lukten som bara finns just här. Den lukten man är så van vid och känner sig trygg med. Ta av sig kängorna, jackan och den långa halsduken, för ja det är ju höst nu. På riktigt. Oktober till och med. Och undra om det verkligen var så här kallt förra året i början av oktober. Att gå dom där fjorton stegen uppför trappan, förbi pappas kontor där han sitter försjunken i några ritningar som vanligt och in på mitt eget på tok för kalla rum. Tända några ljus, vrida på elementet, sätta på tvn och datorn. Höra min storebrors musik dunka genom hela huset. Och jag börjar andas lite långsammare, börjar slappna av i hela kroppen. Känna mig i balans. Åh vad skönt det är att vara hemma. Åtminstone ibland.