Jag var som sagt och såg filmen This is it igårkväll, en film som handlar om Michael Jacksons förberedelser inför hans turné som aldrig påbörjas eftersom han dör precis innan den ska dra igång. Det har känts som att denna filmen har varit väldigt hypad, och kanske just därför har jag inte varit så intresserad av att se den. Den har inte känts lockande överhuvudtaget så jag hade faktiskt inte planerat att jag skulle se den under dessa två veckor som den visas. Men så blev det ett spontant biobesök igår och detta var den enda filmen som gick – så jag tänkte, varför inte? Den kan ju bara överträffa mina förväntningar. Och det gjorde den minsann! Ungefär efter halva började jag, precis som så många andra, förstå denna mannens storhet. Jag började inse hans otroliga kärlek och passion till musiken, och när han sjöng fick jag gåshud gång på gång. Det kändes lite märkligt, det måste jag erkänna. Men istället för att analysera sönder det tänker jag helt enkelt erkänna att jag också har blivit lite smått fascinerad av denna mannen. Det är något speciellt med människor som dedikerar hela sitt liv åt något som de verkligen älskar, och som ingen annan kan göra på samma sätt. Det är beundransvärt. Se filmen!