När jag vaknade upp imorse ville jag bara dra täcket över huvudet och sova vidare i några timmar. Det är aldrig ett bra tecken. Men jag gick upp trots att jag kände mig gråast i hela världen, åt frukost och hade följe med min kära sambo till skolan där jag hade seminarium i två timmar och pratade om don quijote och hamlet. Trés intressant. Mitt humör blev lite bättre när vi fick tillbaka våra tentor, och jag fick reda på att jag var godkänd! Åh herregud, den stenen som lyftes från mina axlar var inte nådig.

Tänkte avsluta detta inlägget med det kanske mest vanliga klagomålet för tillfälligt - vädret. Är urjobbigt att ta sig fram i det här slasket när det är så halt och blött. Det kanske inte var min allra mest briljanta idé att ha mina converse idag...