predikan.

I söndags var jag på sinnesrogudstjänst och min favoritpräst gjorde en predikan som jag så gärna vill dela med er. Jag vet att det är mycket text, men det är värt att läsa igenom.


Mod att förändra det jag kan.

Visst har vi väl alla stångats mot en eller annan vägg, med enda resultat att pannan blev blodig. Väggen står likväl kvar.

Vad är viktigast i ditt liv? Vad kan du släppa taget om? Frälsning, detta nu kristna ord, handlar om att släppa taget om våra vanföreställningar så att vi kan se meningen med livet eller åtminstone skönja den.

Släpp taget om materiella ting, om andra människor, om hämnd. Släpp taget om det som varit! Släpp taget om drömmen att bli någon annan än den du är. Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

Mod att förändra det jag kan.
Inom kristendomen uttrycks det som att låta sig födas på nytt, varje dag; ta tillvara den nya dagen som vi får alldeles gratis, vare sig vi vill eller ej. Dagen ligger för våra fötter som en ny skapelse. Den är ingenting vi kämpar oss till, som en belöning efter en hård kamp. Den bara finns där! Dagen kan dock bli till en kamp, vilket vi vet väldigt väl.

Vad i ditt liv vill du förändra, jämfört med gårdagen? Det är en fråga vi bör ställa oss själva då och då. Du måste själv vilja förändra det hos dig som du inte mår bra av. Det räcker inte med att konstatera att... jag är si eller så, ful, tjock, oduglig, pinsam, ofta destruktiva omdömen. När jag märker att det är något hos mig som inte är sant eller konstruktivt, då måste jag vilja förändring. Ingen gör det åt mig. Inte ens Gud, hur du än uppfattar Gud. Men du behöver inte göra jobbet ensam! Ta hjälp! Av Gud i bön, av andra människor, vänner eller terapeuter eller prästen och kyrkan.

Så samla mod! Se dig själv i en spegel. Stå kvar, en lång stund. Titta! Vad ser du?

I min spegel ser jag en utväxt efter för länge sedan färgat mitt hår. Det grå ville jag ta bort. Jag är ju så ung! Mina ögon är blåa, svart när jag blir arg, har jag hört. Men det har jag aldrig själv sett. Då är jag ju inte arg på mig själv i alla fall!

Jag ser rynkor som är nya. Dem är jag glad över. Jag är ju inte så ung! Visdom ska synas.

Jag provar att le lite. Fler rynkor. Skrattrynkor! Bra! Tänderna kunde ha varit vitare, det har jag alltid tyckt. Men de är mina och de fungerar. Man kan visst färga tänderna, har jag hört... Men gör det mig gladare? Nej, det gör det nog inte. Mer benägen att visa tänderna kanske, men det är ju skratt och glädje jag vill visa, inte tänderna i sig, eller?

Nåja, vad är väl en bal på slottet...

Begrunda din spegelbild, hela bilden. Fastna inte i detaljerna utan se dig själv som du ser andra. Visst blir det så att helheten är både större och mer än delarna?

Så är det med ditt inre också. Du och Gud känner dina brister. Du fördömer, Gud älskar. Du skäms, Gud älskar. Det finns ingen anledning att göra sig mindre än vad man är.

Låt ingen stjäla ditt liv! Även krossade drömmar är värdefulla. Misstag begår alla, men endast du kan välja att erkänna dina misstag och titta på dem, lära dig, släppa dem och gå vidare med dem. De har nu blivit till en erfarenhet. Kanske dyrköpt, men din erfarenhet.

Text: Kerstin Hellemarck


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0