Varje gång jag åker till tomelilla så ändras min dialekt ganska märkbart. Jag börjar prata en bredare skånska och plötsligt säger jag saker som "pälsamyssa" istället för pälsmössa (just användningen av det ordet berodde på ett tvprogram). Efter ett halvår i stockholm har jag lyckats få bort en hel del av dessa uttrycken så att jag slipper få höra hela tiden att jag inte blir förstådd, och ett resultat av det är att jag har fått höra av flera människor att jag artikulerar mina ord väldigt bra vilket gör mig lite glad av någon anledning.

Det är inget negativt att prata bred skånska, det kan till och med vara lite charmigt, men jag tycker det är intressant hur dialekten kan anpassa och ändra sig efter sin omgivning. Jag skulle aldrig få för mig att prata på det sättet när jag är i skolan med alla kultiverade lundabor (iförsig är mina klasskamrater från hela landet, det är väldigt få som faktiskt kommer från lund), och när jag är i tomelilla och runtomkring på österlen känns det lite löjligt att artikulera och göra sig märkvärdig. Hur som haver så tycker jag det är kul med dialekter!