personifiering inom politiken och medias påverkan i samhället.

Tittade på kvällsöppet igår angående socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholts särbo som är dömd för bedrägeri. Detta är ett tydligt fall av personifiering inom politiken vilket egentligen är fullkomligt orelevant. Istället för att tala om vad Juholt har för planer som partiledare levereras vi smaskiga nyheter om hans privatliv. Jag har väldigt svårt att föreställa mig att han skulle göra ett sämre jobb på grund av denna händelsen. Givetvis borde en partiledare köra med öppna kort, men jag förstår inte varför man gör en så stor grej av det. Där ljög jag precis, jag förstår precis varför pressen väljer att förstora det. De gör allt i sin makt för att sälja fler nyheter - och vad säljer inte bäst om chockerande drama.

Jag anser att media gör fel när de exponerar en sådan här sak, och ungefär likadant tycker jag angående fotbollsspelen Anton Hyséns "erkännande" av sin sexualitet. Jag förstår mycket väl att denna fotbollsspelaren vill komma ut med detta och gör det antagligen för att alla inom sporten ska känna att det är okej att vara homosexuell i den världen. Men samtidigt kan det bli väldigt fel om man gör en stor grej av det. "Är Anton Hysén den enda homosexuella inom den manliga fotbollen?". En absurd fråga, men man undrar ju. Det kanske får fler människor att komma ut, men samtidigt kanske inte alla vill ha den uppmärksamheten som Hysén fick och väljer därför att inte berätta. Och den naturliga konsekvensen av att blåsa upp denna nyheten så mycket som media gjorde blir att allmänheten tror att det är något unikt och sensationellt att vara homosexuellt. Det är det inte, det är fullkomligt normalt.

Om jag skulle vara riktigt naiv skulle jag kunna säga att jag aldrig kommer publicera sådana nyheter när jag jobbar på en tidning. Men som sagt, det vore väldigt naivt för det är tyvärr så tidnings-, och mediebranchen fungerar i nuläget. Det är väldigt intressant att spekulera i hur det hade gått för den tidningen som hade valt att ta en ståndpunkt i dessa debatterna och valt att inte skriva om dem som sensationsjournalistik. Samtidigt är det väldigt enkelt att skylla allt på medierna, som absolut har en stor makt. Men vi får inte glömma att vi som mediekonsumenter har också ett stort ansvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0