Under middagen i lördags kom min briljanta vän anna på idén att vi alla skulle säga något bra om personerna som satt vid bordet. Märkligt nog ger man väldigt sällan komplimanger till sina närmsta vänner, när det kanske är dom som behöver höra det allra mest. Det blev en väldigt fin och ärlig stund och jag blir fortfarande alldeles varm i magen när jag tänker på det.