genusfolket och hen.

Jenny Strömstedt skriver en så bra krönika för expressen idag - genusfolket - som något ur Tolkien. Den tar avstamp i Isabella Löwengrips, kanske mest känd som blondinbella, klumpiga tweet där hon skrev angående firandet av prinsessan i TV4s nyhetsmorgon "nu blir säkert genusfolket arga när prinsesstårtan blir rosa" som jag också reagerade väldigt starkt på när jag läste den i mitt eget twitterflöde. För det första förstår jag inte meningen eller föraktet med att utpeka människor som kämpar för femnism och jämställdhet som "genusfolket", där det mest låter som något ondskefullt och som Strömstedt skriver "ett drogpåverkat följe ur Tolkien". För det andra tror jag inte att "genusfolket", eller om vi ska kalla dem för feminister istället, skulle ha något emot att en tårta är rosa. Många människor, både män och kvinnor, tycker att rosa är en fin färg. Vad man kan diskutera är om det tvunget måste ligga något kön i en färg och om det skulle vara konstigt att det var en rosa tårta om det hade varit en prins som hade fötts istället.

Strömstedt tar också upp debatten om det obestämda prenomet hen, vilket också Löwengrip tar upp i ett blogginlägg där rubriken lyder "trött på genus och hen" som handlar om en nyhetsartikel där det ska vara Fru gårman på varannat övergångsställe i Uppsala. Vi behöver inte gå in på den artikeln, men i blogginlägget skriver också Löwengrip att "ibland vill jag bara kräkas över att man försöker få kvinnlighet och något manligt till något fult" och "Jag vill inte ha ett samhälle där vi alla ska få kallas för hen... för att ingen ska trampa någon på tårna". Nu kan jag bara tala ur min egen synpunkt som feminist, men jag tror att många delar den uppfattningen, att genus handlar inte om att ta bort kvinnlighet och manlighet. Många verkar tro att man inte kan vara feminist och samtidigt klä sig feminint och fortfarande sminka sig och så vidare. För mig handlar det inte om det. Jag älskar att klä mig kvinnligt men kallar mig fortfarande för feminist.

I alla debatter jag har följt om hen så har det funnits en sida som är fullkomligt rasande och tycker att det är att gå över gränsen. Det är intressant att man kan bli så upprörd över något man ger sken av att inte tycka är så viktigt (läs: genusfrågor). För mig handlar hen om att man kan använda det när det inte spelar någon roll om det är en kvinna eller man. Det kan vara ett bra sätt att ta bort könsstereotypa yrkesroller, och till exempel skriva hen när man läser en saga för ett barn om en sockerbagare. Många blir framförallt upprörda när föräldrar väljer att inte säga könet på sitt barn, exempelvis bloggaren och journalisten Clara Lidström, UnderbaraClara, berättade inte förrän ett tag efter förlossningen om det var en pojke eller flicka. För vad spelar det för roll vilket kön barnet har, egentligen?

När ska genusfrågorna sluta ses som något jobbigt och när ska alla förstå att det är viktigt för alla människor eftersom jämställdhet faktiskt är något bra? Jag förstår inte hur man inte kan vilja att alla ska ha precis lika förutsättningar oavsett vilket kön man har råkat födas med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0