För två lördagar sedan dukade jag fram en lördagsfrukost när mina föräldrar kom på besök. Det är något av det bästa jag vet, att förbereda måltider till andra i långsam takt, tända lite ljus och duka fint. När jag själv äter frukost blir det ofta på stående fot, framför nyhetsmorgon i någon slags trötthetspsykos eller påvägen till skolan (eller var jag nu ska). Men det är typ det godaste målet på hela dagen, så då borde en ju lägga betydligt mer tid på det.