det blir alltid bättre.

Det känns redan bättre. Fastän det inte går att ladda ner filmen jag ville se, fastän jag höll på att dö av kylan när jag skulle slänga sopor och fastän min mjölk är slut så jag inte kan dricka kaffe imorgonbitti eller göra pannkakor som jag hade tänkt. En av de bästa sakerna med att sakta men säkert lämna tonåren är att man börjar lära sig att det blir alltid bättre, och att man oftast vet vad man behöver för att det ska bli bättre. Nu har jag varit iväg två helger, det har varit hektiskt i skolan och massa annat som jag behöver bearbeta och smälta, och då behöver jag vara ensam och göra vardagssysslor som att diska eller städa för att landa liksom. Att bara få sätta sig ner i soffan och sucka högt utan att någon frågar varför.

Det är väldigt skönt att veta att det alltid blir bättre. En gång trodde jag nämligen inte det. När jag tänker på högstadiet tänker jag främst på ett mörker så svart att jag ibland glömde att det faktiskt fanns ett ljus. Och när jag tänker på det, blir det lätt att jag tror att det var så för de flesta. Men det behöver det såklart inte vara, rättare sagt så var det inte för alla. Men när jag levde i det kändes det som att det inte fanns något annat. Jag tycker det är väldigt intressant, och kanske lite orättvist, att det är så för vissa när andra klarar av det galant. Fast det finns kanske ingen som klarar av tonåren galant heller.

Även om livet aldrig någonsin kommer att vara och förbli perfekt för någon (herregud vad jag älskar att jag har insett det) så blir det alltid alltid alltid bättre när man ligger där på botten utan ljus. Det kommer alltid finnas plus och minus, men det viktiga är att det positiva överväger. Och det gör det nu.

Nyare inlägg
RSS 2.0