Lyssnade på denna säkert tjugo gånger igår. Så sjukt fin och sorglig på samma gång. Det var nästan så att jag satt och blev ledsen på riktigt när jag satt där på bussen och levde mig in i den berättelsen, men sen kom jag på att jag inte har något att vara ledsen över. Inte ett dugg. Och så blev jag nästan lite ledsen över det, haha.