DON'T TALK TO ME I FALL IN LOVE SO EASILY.

sluta.


vill inte.

Vill inte riktigt idag.

skärp dig.

När man vet att man verkligen inte har någonting alls att klaga på men ändå vill göra just det. Vill inte ha för mycket att göra, blir rastlös av för lite, men hur får man egentligen lagom mycket att göra? Och hur får den gråa vardagen att känna meningsfull?

Och det enda jag vill säga till mig själv är: skärp dig.

det är lätt att glömma bort.

Det är lätt att glömma bort små detaljer och istället fokusera på vad man inte har. Att glömma bort att uppskatta när ens morfar som aldrig i vanliga fall kramar en gör det, när ens bästa vän ringer en förmiddag bara för att hon vill prata om precis inget särskilt, när kassörskan i mataffären ler mot en fastän hon gör det mot alla kunder. Det är lätt att glömma bort att uppskatta alla dessa små detaljer när det egentligen är just dem man borde fokusera på.

Att fokusera på de sakerna som ger istället för tar.

energitjuvar.

All denna energi som vissa människor stjäler från en. Herregud, vad jag har tillåtit andra människor ta min energi. Tänk om jag hade valt att inte lägga den enorma tankeverksamheten på några personer, utan bara fokuserat på det som inspirerar och gör mig glad istället. Jag tror att det hade gjort mig lyckligare i grunden.

Till slut tror jag att man bara måste blockera. Sluta låta människor göra så mot en, sluta bli påverkad. Det är lättare sagt än gjort, men jag tror att med övning så går det till slut. Bara blockera.

ångestklumpar.

Det är märkligt hur man kan tillåta andra att skapa små ångestklumpar i ens mage, utan att den andra personen förmodligen vet om det. Det viktiga i att inte tillåta någon annan bestämma över ens välmående.

värsta känslan.

När man känner sig rastlös och meningslös och samtidigt så otroligt orkeslös.


konsekvenser.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga och göra, men som hindrar mig därför att jag vet att konsekvenserna kan såra någon annan. Och även om jag säger det, eller gör det, så förändrar det ingenting. Därför känns det onödigt att öppna munnen. Ibland önskar jag bara att jag kunde göra saker utan att tänka på konsekvenserna. Så skönt det hade varit.

flyktsoda.

Min lycka och mitt välbefinnande kan inte vara beroende av någon annan. Måste förstå det.


kaos.

Hej finisar. Det är kaos i min hjärna, känns nästan omöjligt att tänka färdigt en tanke innan nästa har påbörjats. Det händer så hemskt mycket nu, mest roliga saker med skolan och lite spännande jobbsaker, men sen är det massa strul med csnpengar och studentkort och jag blir bara så less.

Jag körde hem till lund nu ikväll och det var så skönt att bara behöva koncentrera sig på vägen och inte kunna göra något annat. Nu ska jag andas lite, plugga och sen sova för imorgon är det föreläsning klockan åtta!


ett filter mot magont.

Ibland önskar jag att det fanns ett slags filter som höll allt som känns som en kniv i magen borta. Att vissa händelser och personer kan påverka en så mycket. Önskar att det fanns ett sätt att slippa det, för när man redan har läst det är det för sent. Då planterar det ett frö i hjärnan som inte försvinner och så ligger man där i sängen med magont och inte kan somna. Hade man bara sluppit läsa hade man sluppit magontet. Men man får kanske skylla sig själv.

Jag hyllar verkligen internet, men ibland är det bara skit.

when life hits you.



första bilden via julia

Vissa dagar är livet som en käftsmäll. Det kan slå en så hårt.

likgiltig.

Herregud jag känner mig så likgiltig att jag håller på att gå sönder. Kanske dags att sätta på ännu en film och acceptera att denna söndagen inte är och kommer inte vara så mycket att hänga i julgranen?

i'm a mess.

Vissa dagar känns inte ens värda att dokumentera på en blogg, vissa dagar är inte ens värda att komma ihåg.

När man har sovit tolv timmar men fortfarande är trött.
När man bråkar utan att egentligen veta vad man bråkar om.
När det är snöstorm och istället för en timme tar det tre timmar att ta sig hem. (i mitt naiva lilla huvud trodde jag att den snöstormen vi hade för någon vecka sen var det värsta vi skulle ha denna vintern.)

Ibland är man bara så jävla dum i huvudet.

att känna sig besegrad.

När man inte kan ringa eller skicka sms, eller bli uppringd eller få sms. När man inte har internet och inte kan förstå vad som är fel. När ens föreläsning är framflyttad tre timmar. Då känner man sig jävligt besegrad.

this is war.

Jag tycker att jag har haft en ganska snäll inställning till vintern hittils. Jag har anpassat mig och köpt en varm jacka och ett par rejäla kängor så att vi ska komma överrens, vintern och jag. När det har varit kallt har jag försökt att inte klaga för mycket, och jag tycker det är helt okej när bussarna är lite sena. Det förstår man ju. Men jag hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar när man måste vara beroende av vädret och får ställa in saker på grund av det. Det är faktiskt inte rättvist någonstans. Nu är det krig.



det är så logiskt alla fattar utom du.



Detta är sanningen idag.
Ett par trötta ögon som inte blir piggare hur mycket sömn dom än får, en rastlöshet i kroppen och en meningslös mentalitet. Jag vet inte om det beror på det gråa vädret eller om det beror på något annat, och huvuvida det är det sista svaret vet jag inte för jag kan helt enkelt inte tänka idag. Känns som att någon har kokat gröt i min hjärna.

Det är en sån dag när ingen musik känns värd att lyssnas på och det känns helt enkelt inte lönt att dra upp rullgardinerna. Förstår ni?

och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Jag vet inte, ibland känns det bara som att jag tappar mig själv.

när verkligheten hinner ikapp.

Hoppade på tåget till skåne imorse och kom fram väldigt många timmar senare, givetvis var vi dessutom försenade med lite mer än en timme. Jag vet inte varför men det var precis som att allt rann av mig, som att verkligheten hann ikapp och allt bara kändes så jävla hopplöst och grått. Hoppade på bussen till tomelilla och bäddade ner mig under den vita mysiga filten och sov en timme. Det hjälpte, lite iallafall. Det måste ske en förändring nu, jag vet det och det underlättar att jag vet vad som ska förändras men det känns så oändligt stort. Babysteps i rätt riktning är nog enda sättet.

Massa fina bilder från helgen kommer, jag ska bara hitta orken och motivationen.

du sa att du inte skulle vänta i evighet.

Och det kan inte jag göra heller.

Tidigare inlägg
RSS 2.0