Jag har haft en helt okej och smärtfri måndag, men som vanligt är det ändå något som skaver i början av veckan. Det behöver inte ens ha hänt något dåligt för att någon slags meningslösthet ska skölja över mig likt en skyhög våg. När jag egentligen inte känner någon meningslöshet. Som att känna att man har massa anledningar att må dåligt när man i själva verket inte har det. Jag kanske bara är trött.

Just nu känner jag för att sitta uppe i några timmar till men jag måste vara vuxen, ansvarsfull och lägga mig i tid för att gå till skolan imorgonbitti. Jag känner inte för att vara vuxen och ansvarsfull ikväll, men jag ska dricka upp min kopp choklad och lägga mig i sängen. För jag har egentligen inget val. Fastän jag har det. Motsägelserna svämmar över just nu.