ett inlägg om feminism och rätten att få välja.

Jag tvekar oftast när det gäller att skriva om feminism och jämställdhet (för mig får dom begreppen hand i hand) här på bloggen eftersom jag inte känner att jag har alla begreppen och kan argumentera för min sak som någon som är utbildad inom ämnet...

... men jag känner ändå att jag vill kommentera den debatten som fördes på kvällsöppet igår när det gäller föräldraledighet. Som ganska ung och utan erfarenhet är det inte problemfritt att prata om denna debatten eftersom jag omöjligt vet hur det känns i den situationen. Men för mig handlar det om, och kommer alltid handla om, att jag vill ha rätten att välja. Det ska inte vara självklart att jag som kvinna ska stanna hemma med mitt barn och att mannen ska arbeta för att det oftast är han som har högst ekonomi. Jag vill alltid kunna göra ett aktivt val och vill inte att alla ska se det som en självklarhet utan att jag ens har fått några valmöjligheter.

Jag förstår de uppenbara problemen om det är mannen som tjänar mest som ska vara hemma, att man kommer förlora pengar på det. Men samtidigt så tror jag inte att ens ekonomi kommer krascha totalt under den lilla perioden av sitt liv, och för övrigt är det väl också konstigt att alltid anta att mannen inte vill vara hemma och umgås med sina barn. Vill inte alla föräldrar det?

Under programmet såg jag en twitterkommentar där någon skrev att dens pappa inte hade tagit ut någon föräldraledighet när den personen var liten, och dom hade ändå en bra relation som vuxna. Min pappa tog inte heller ut någon föräldraledighet och vi har också en bra relation nu, men för mig ligger problemet i att han förmodligen inte ens funderade på att vara hemma och jag tror inte att mamma funderade på att börja jobba direkt heller. Det finns såklart inget rätt eller fel i detta, allting måste ligga på en individnivå. Därför vet jag heller inte om det löser allting att staten bestämmer exakt hur mycket ledighet båda ska ta ut, men samtidigt tror jag  att det kan medföra att en förändring kommer fortare.

Det är fruktansvärt tröttsamt när det blir rabalder för att Laila Bagge ska sitta i idoljuryn två veckor efter att hon har fött sitt barn när det inte hade varit alls konstigt om hennes man var i samma situation. Det är fruktansvärt tröttsamt när Ebba Von Sydow får massa skit i sin blogg för att hon har lagt ner tid på att göra barnmat till sitt barn med tjusiga burkar, när det bara hade setts som något positivt om pappan hade gjort det. Det är fruktansvärt tröttsamt att det fortfarande inte är helt jämställt i vårt samhälle.

Kommentarer
Postat av: josefine

det var väldigt intressant att läsa det du har skrivit om detta iallafall.

och jag håller med dig!

2011-10-28 @ 12:21:54
URL: http://skintouching.blogg.se/
Postat av: maria

jag håller med dig fullt ut! men allting KAN inte ligga på en individnivå om man vill ha en större förändring tror jag. är det upp till individerna/föräldrarna själva så kommer det antagligen fortsätta så som det är nu, att pappor tar ut mindre "ledighet" än mamman. även om pappor naturligtvis tar ut mer nu än för tio år sedan.



personligen tror jag att SÅ mycket bra hade kunnat komma med en (statligt beslutad) lika delad föräldraförsäkring. visst förlorar de enskilda familjerna pengar på det, men samhället vinner på det i det långa loppet! har inte läst om debatten eller sett kvällsöppet, men tyckte det var en mycket intressant och bra text!

2011-10-28 @ 18:01:20
URL: http://mariao.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0