humorn i sverige

Sitter just nu och tittar på roast på berns. Det går ut på att komiker ska roasta någon, fast man egentligen skulle kunna säga att det handlar om råa personangrepp. david batra har nu stått och sagt hur fruktansvärt ful bert karlsson är i minst fem minuter, och det var nog roligt ungefär i en halv minut men sen gick det lite för långt. Jag förstår inte, är inte komikerna bättre än såhär? Och petra mede leker med gränsen varje gång hon säger någonting, och hon korsar den oftare än att hon inte gör det. Tror att det var förra gången, eller förra igen, som i princip alla komikerna "skämtade" om hur tjock personen var som blev roastad. Hur kul är det egentligen? Jag tycker det är fruktansvärt! När man dessutom ser på personerna att de blir sårade, fast givetvis inte säger någonting för det hade ju inte funkat i tv, hur kan man då fortsätta? Det kvittar hur kända och offentliga personerna är, det är ändå inte okej att skämta om precis allting. Det tror jag att alla förstår med lite eftertanke.

Samma sak var det på parlamentet igår. Det enda man kan skämta om nuförtiden är tydligen hur fula, äckliga, sviniga, tjocka, fruktansvärda, naiva och korkade människor är. Men jag förstår inte riktigt vad som är det roliga i det hela. Det känns som att sveriges komiker har det väldigt knapert med kreativitet för tillfälligt, så då går dom på säkra och tråkiga kort. Trist, tycker jag, och tror att dom kan så mycket bättre än såhär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0