Jag vet inte hur många gånger jag har sett omslaget till den här filmen och tänkt att detta måste nog vara världens sämsta film som har gjorts. Vet inte riktigt varför, det är bara den känslan jag har fått. Efter att ha sett trailern insåg jag hur fel jag hade. Detta var precis en film som jag ville se, så det gjorde jag äntligen fredags.

En melankolisk berättelse om två människor som är vilse i livet. Skådespelaren Bob Harris är i Tokyo för att spela in en reklamfilm, och på hotellet möter han Charlotte som bor tillsammans med sin man som jobbar som fotograf. Bob har varit gift i flera år och har hamnat i någon slags medelålderskris, hans fru behöver honom inte längre och han glömmer sin sons födelsedag. Charlotte har precis gift sig men hon vet inte längre om detta är livet hon vill ha. En väldigt vacker och sorglig film som dessutom är en liten kärleksförklaring till Tokyo och dess befolkning. Ett mästerverk av Sofia Coppola.