Jag rensade inkorgen i min gamla e-mail och där dök det upp så otroligt många minnen. Krossade parisdrömmar som till en början hade varit vår flykt till något bättre, något större. Ljudklipp som Du hade spelat in och skickat till mig, och förmodligen tusen andra (har jag insett nu i efterhand...). Så många tårar dessa låtarna har orsakat. Och din röst, och Du. Så många tårar du inte har en aning om. Konsertbiljetter till mina favoritband som på något sätt räddade mitt liv flera gånger om. Flygbiljetter från när jag bodde i Stockholm och skulle åka och hälsa på mamma och pappa. Datum att längta till. Ångestfyllda mejl till och från vänner med ord som inte gick att säga i verkligheten. Så mycket lättare att skriva i ett mejl och klicka på en knapp så var det skickat. Nästan för lätt.

Min gamla e-mail är döpt efter en kentlåt, bara en sån sak.