Förra veckan damp alex schulmans nya bok med en tjusig signering ner i brevlådan. Den heter att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött och handlar om när han träffar sin Amanda.



Det alex gör så bra är att han inte redigerar bort sina tillkortakommanden, de blir en del av honom och de gör att man kan känna igen sig.



Att träffa någon som är så lik sig själv, det måste vara det största.


Denna boken berörde verkligen mig. Den hyllar kärleken men den ger ingen romantiserande bild utav den. Underbar, jag ville aldrig att den skulle ta slut och jag försökte till och med läsa den så långsamt jag bara kunde. Läs!