I torsdags hoppade jag, Maria och Johanna på tåget till Helsingborg och tog bussen till Sofiero där vi skulle se Håkan Hellström och Olle Ljungström! Har ju varit en trasig tonåring som lyssnade sönder Håkans låtar, och den kärleken sitter såklart fortfarande i även om jag inte har lyssnat lika mycket på hans senaste plattor.



Vi satte oss utanför och drack lite vin och cider för att komma i stämning. Maria var pepp och rätt klädd i randigt! 



Jag hade leoleggings.



Och drack päroncider



Crazy catlady Johanna.



Ser ni kön där bakom? Galet. Tänk att en på riktigt kunde tänka sig att köa en hel dag för att komma längst fram på sina favoritband för fem år sedan.



Sedan var det dags att gå in.



Gulliga Olle Ljungström var förband.



Och vi satt och njöt samtidigt som vi skrålade med i de låtarna vi kunde.



Så var det äntligen dags för Håkan!



Euoforin och befrielsen att få dansa sig svettig till Ramlar.



Dom är uppe på taken...



Det var en helt magisk konsert och vi dansade som om det inte fanns någon morgondag. Sedan tog vi sista tåget hem som var överfullt och jag cyklade hem genom ett tyst och tomt Malmö klockan två på natten, vaknade upp hes dagen efter och var ganska trött på jobbet. Men åh så värt.