ludde.

Nu finns du inte mer.
 
I arton år har jag fått ha dig vid min sida och vi har växt upp tillsammans sedan vi hämtade hem dig när du hette Benjamin. Vi döpte om dig till Ludde och på något sätt kändes du odödlig. Som att du alltid skulle finnas där. Men även odödliga hundar måste någon gång bli gamla och inte orka mer. Det vore själviskt av oss att tro något annat.

Nu finns du inte mer.

Jag föreställer mig att nu när du har fått lämna denna jorden får du vara på en annan trygg plats där någon annan tar hand om dig. Lägger en varm filt på dig. Serverar dig en buffé varje dag full av leverpastej, tuggpinnar, vita chokladprickar och allt annat som du älskar. Där du får sova hur länge du vill på morgonen. Där du känner dig lika älskad som jag vet att du kände dig här.

Nu finns du inte mer.

Och det gör så fruktansvärt ont. Men samtidigt är jag så glad över att vi fick ha sällskap av dig i arton långa år. Det är inte många hundar som lever så länge. Och vilket fantastiskt sällskap du har varit.




<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0