I somras sommarpratade Kristian Gidlund och jag har värjt mig sen dess för jag har inte klarat av att lyssna på det. Visste hur jobbigt det skulle vara och kände mig inte redo. Men i tisdags lyssnade jag äntligen. Och det var jobbigt, men också väldigt vackert.




På kvällen mötte jag upp Maria, Linnéa, Essie och Qu på Gustav Adolfs torg.



Det var perfekt höstväder.



Vi gick bort till Galleri Vasli Souza.



Där Rockfotoemma hade sin utställning i kroppen min med bilder på Kristian.



En liten gubbe påvägen in.



Utställningen innehöll bilder från spelningar med Sugarplum Fairy.



Om familjen och var Kristian växte upp.



Detta var nog min favoritbild.



Om sjukdomen.



Kristians ord fanns också med.

Jag orkar inte. Jag har en glöd att släcka.



Tröttheten nu.
   Friden då.

Här brast det nästan för mig.

 

Det var en fantastisk utställning med så mycket mörker och ljus på samma gång. Ni som bor i Malmö har fram tills söndag på er att gå och titta, sedan åker utställningen vidare till någon annan stad. Tack Kristian för att du delade med dig av dina ord och känslor. Tack Emma för att du gjorde så att vi får minnas denna fantastiska personen.