Idag har jag vikarierat på mina sista lektioner och kunde inte låta bli att smygtitta på solförmörkelsen via datorn. På Svalbard täcktes solen helt och det hade varit så sjukt coolt att vara där och se det med egna ögon. 

 

En gullig elev frågade igår om det är roligt att plugga till lärare. Det är väl kanske ingen nyhet för er som läser denna bloggen och lyssnar på podcasten att jag är ganska negativ till utbildningen på MAH. Den främsta anledningen till det är att det finns potential till att så många saker skulle kunna vara bättre, och då syftar jag mest på det organisatoriska. Onödig tid och energi läggs på att som student själv försöka tolka olika saker, och det är inte sällan en får olika direktiv beroende på vem en pratar med. Själva kompetensen gällande ämneskunskaper är det definitivt inga fel på. Våra lärare är fantastiska på sina egna forskningsområden. Men det är pedagogiken som ofta brister, och det är tråkigt. Och kopplingen till vårt framtida yrke är inte alltid en central del i undervisningen, vilket åtminstone jag anser vore meningsfullt. Men såklart är det så att när det gäller utbildningar så är det också lite vad en gör det till. Viktigt att påpeka är också att det såklart gäller vilken inriktning en väljer att läsa, jag kan bara prata utifrån mig själv och vilka inriktningar (svenska och religion) jag har valt. 

Om någon är mer nyfiken på hur utbildningen mer praktiskt går till får ni jättegärna lämna en kommentar eller mejla till [email protected] så ger jag gärna konkreta exempel!