Det pågår ett krig inuti mitt huvud. Förstånd och självdestruktivitet slår sig blodiga mot varandra och jag vet inte vilken sida jag vill stå på. Är det dags att släppa taget om det trygga men ack så knivhuggande och för en gångs skull göra det som är bäst för mig själv? Jag förstår bara inte hur. Jag kan inte för allt i världen förstå hur jag ska kunna låta bli. Som att sätta en drog framför en missbrukare och förvänta sig att denne ska ha styrkan och självbehärskningen att inte kasta sig över det som skulle vända upp och ner på tillvaron igen.