05:42

Det är en bitterljuvt att uppleva den tidiga morgonen i stockholm. Början av juli och det känns som att solen aldrig riktigt går ner (gör den det?). Det är fler människor ute än jag trodde, men ändå känns gatorna tomma och det känns som att stenarna, bänkarna, trottoarerna väntar på att staden ska vakna till liv. Allt är så ömtåligt på morgonen. Så tyst och stilla, så mjukt. På bussen till flygplatsen finns det inga tonårstjejer som fnissar längst bak, inga tanter som småpratar om vädret och inga kostymkillar som pratar om jobbet med sin kollega. Som att det aldrig hade passat så bra att fundera över viktiga livsfrågor som på just denna bussen just denna tiden, så känns det och så ser det ut. Jag lyssnar på regina spektor och är glad, för alldeles strax landar jag på sturups lilla flygplats och får träffa människor som jag tycker så mycket om och som jag vet tycker om mig. Skåne andas trygghet och kärlek och små saker som man har gjort tusen gånger förr men som man uppskattar tusen gånger mer nu. Och ibland undrar jag hur jag någonsin kunde vilja flytta härifrån.

Längtar att få krama om mamma, längtar att få höra det galopperande ljudet av luddes klor när han ska ta sats och hoppa upp i min säng och lägga sig nere vid fötterna och ligga kvar fastän jag råkar sparka honom i sömnen. Längtar att få höra pappa fråga hur jag mår när han kommer hem från jobbet. Längtar efter vännerna som får en att skratta, som tröstar när man är ledsen och som får en att tro på livet. Längtar till så mycket, har så mycket att längta till.

Kommentarer
Postat av: susanne berg

Lika härligt varje gång du kommer hem! Nu skall vi ha några dagar tillsammans som vi skall fylla med diverse roligheter. Kram mamma

2010-07-03 @ 07:12:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0